Mitt bästa hästminne sedan jag började rida 1987 var faktiskt dagens lördagens ridpass på Pepper. Har inte ridit så mycket på sista tiden men idag tog jag mig ett pass på uteridbanan. Vi har haft en del små problem med galoppen då hon är så känslig för både tygel och hand. Inga strörre problem men idag red jag med känsla. När jag väl bara lät mig själv bli ett med henne och låta mig själv föja hennes andetag hennes rörelser så var allt som en dröm. Jag behövde bara sitta ner försiktigt med mitt yttre sittben för att få till underbara galoppfattningar. Jag trodde inte det var sant när vi föll in i sakta galopper längs fyrkantspåret gång på gång. Bra takt,utsökt tempo så jobbade hon på väl under sig med bakbenen och mulen mellan knäna med en känsla som att tyglarna var som sytrådar. Jag som galopprädd varit kunde inte tro det var sant. Gång på gång lekte min hand med henne på manken för att till slut luta mig lätt framåt och klappa henne på halsen där vi fortsatte i samma härliga tempo. Jag vet att Jonas har tagit över henne en hel del men som Siiri sa: Det syns att ni två hör ihop, ni är som gjorda för varandra.
Mitt bästa hästminne, hittills, när vi skulle hämta hem Magic från 6 mån träning hos Helene Hokkanen. Ingela ville inte rida honom så jag satt upp istället. Gjorde några cirklar, kände av honom lite, satte sedan av i en superskön galopp, visserligen fel galopp men det gjorde inte så mycket just då, känslan av att aldrig vilja sitta av infann sig. Nu tar man varje tillfälle i akt att galoppera honom, varv efter varv, fast nu med rätt ben först ;) helt magisk är han den lilla valpen.