Jag börjar sakta men säkert få tillbaka min kropp efter graviditeten. Cody är nu 14 månader gammal, men jag känner efter tre barn och de 30 passerat så tar allt lite längre tid. Jag blev glatt överraskad att under dagens ridskolelektion på Rosa faktiskt kände av mina magmuskler! Det var efter en rollback och jag galopperade långsamt tillbaka på slack tygel (hon har en förmåga att dra på här annars). Blev lite snopen först. Magmusklerna var spända hela raksträckan tillbaka och det var en enorm njutning. Härligt att alla timmar på gymmet börjar löna sig. Resten av ridpasset var hon som smör, bytena satt perfekt,leendet lämnade inte läpparna en endaste gång. Ett underbart pass helt enkelt. Patricia Kuhn,Horsefeelings.
När man vant unghästen vid sadeln och vid att man spänner gjorden,så börjar man med att göra hästen oemottaglig för störningar. Knackar på sadeln,lyfter stigbyglarna och låter dem dunsa lätt mot hästens sida och jag rycker och drar i sadelhornet. Detta upprepar jag från båda sidor tills hästen i lugn och ro låter det ske. Även att lägga vikt med händerna i stigbyglarna både på vänster och höger sida är mycket viktigt. Nästa steg är att vänja hästen vid att något kommer uppifrån-ryttaren. Även ljuden som uppstår när man sitter upp,en fladdrande jacka eller en näsduk som dras upp. Många hästar som inte lärt sig detta reagerar fullständigt överraskande och panikartat med flykt. Jag brukar använda en lång pisk eller pinne med en platspåse fastbunden i toppen. På någon eller några meters avstånd börjar jag lätt vifta med påsen tills hästen inte reagerar oroligt eller med rädsla. Jag arbetar mig successivt närmare och närmare tills jag slutligen kan beröra hästen överallt med påsen-framben,bakben,hals och kors. När hästen lärt sig att acceptera detta fladdrar jag även över sadeln. Upprepa gärna dessa övningar i några dagar och återigen-från hästens båda sidor. Nu är det dags för huvudlaget,vid allt arbete använder jag en repgrimma, försiktigt men bestämt sätter jag nu på tränset med tränsbett (snaffle). Det bästa är om man i tid lärt hästen att frivilligt sänka huvudet vid lätt tryck bakom öronen,något man kan öva in varje gång man sätter på en grimma. På detta vis borde det inte uppkomma några problem när man första gången lägger på ett träns. Har hästen vant sig vid bettet, så tränsar jag den dagligen vid allt arbete under sadeln. När jag tar av tränset efter arbetspasset så trycker jag återigen lätt bakom öronen så hästen frivilligt sänker huvudet. Nästa steg är att fästa ett långt grimmskaft i repgrimman,inte i bettet,och beröra med detta på ben,bog och mage. Jag låter den känna hur det känns och att det inte är något farligt. Så att den inte senare rusar iväg i panik om deb kommer i beröring med till exempel långa tyglar. När detta funkar och känns naturligt för hästen så hakar jag fast två långa grimskaft i bettet, i höger och vänster ring. Jag börjar långsamt med att vänja den vid styrningen och att stanna. Med lätt tryck och kommandot whoa får jag den att stanna upp, därefter får den att rygga några steg med samma lätta tryck i grimskaftet. Dessa tre övningar,styra lätt till höger och vänster,stanna och rygga upprepar jag nu från marken i tre dagar. Nu behöver jag en assistent som hjälper mig. Jag har nu fäst tyglar i bettet och ställer mig i höjd med sadeln. Med vänster tygel för jag hästens huvud mot mig,jag sätter vänster fot i stigbygeln och hoppar upp och ner lite grann utan att skrämma hästen. Detta upprepar jag flertalet gånger ända tills hästen inte bryr sig längre. Därefter sitter jag upp,lägger över mitt ben på andra sidan,utan att sätta foten i stigbygeln. Jag klappar hästen lätt på halsen och sitter genast av igen. Detta upprepar jag tio gånger tills jag slutligen sitter kvar och låter min assistent försiktigt leda hästen framåt. Medan vi på detta sätt går långsamt framåt rör jag på mig i sadeln, till en början inte så mycket men sedan mer och mer. En häst lär sig enbart genom upprepningar-i detta fall betyder det att den blir ledd i minst två dagar. Nu kan assistenten gå lite på avstånd som han longerade. Jag börjar uppmärksamma hästen på mina ben. Jag fladdrar och knackar lite med skänkeln. Genom att smacka och lätt skänkel så travar jag igång. Träningspasset bör inte vara längre är 20 minuter. Den unga hästen kan inte koncentrera sig längre än så och man förhindrar på det viset att dne blir sur. Vi upprepar skritt och trav i två dagar, först därefter fattar jag galopp. Är dte svårt i galoppen går jag tillbaka till skritt och trav. Vi har alltid jobbat med hästarna så att de är lyhörda och lätthanterade. Under sista året har jag litat på dom lite för mycket utan att tänka på att de har egna viljor och de styrs av både instinkter
Hästen är ett flyktdjur och det måste vi alltid ha med i beräkningen när vi arbetar och tar hand om den. Ju mer du lär dig om hästen, dess instinkter och hur den använder sina sinnen, desto lättare blir det för dig att ta hand om den. Då förstår du varför den reagerar som den gör i olika situationer. Tänk på att alltid låta hästen vara häst! Hästen tänker inte på samma sätt som vi människor. Lär dig ”läsa” hästen så förstår du den bättre. Två saker ska du ha i minnet när du håller på med hästar, tyck om din häst, men lär den också att det är du som bestämmer. Så fort det är fler än en i hästens värld, krävs en ledare. Därför är det viktigt att hästen litar på dig och uppfattar dig som sin ledare. Ett lyckat ledarskap bygger på ett ömsesidigt förtroende. Respektera hästen men kräv också att hästen respekterar dig. Hästen är inte dum av naturen, det finns alltid en orsak till varför den reagerar som den gör. Ta reda på orsaken, så hittar du snart lösningen på varför det blev som det blev. I sommras skulle Nathan skritta av Pepper i ridhuset efter mitt ridpass. Han satt där på långa tyglar då hon helt plötsligt efter cirkus tio minuter sätter av i galopp. Nathan höll sig kvar i några varv innan han föll av efter att hon gjort en tvär vändning. Blev en tripp till akuten och fick hem en pojke med hjärnskakning. Tur i oturen hade han min helt nya ridhjälm på sig så den var bara att slänga efter en dags användning. Vad vi nu tog lärdom här att hur mycket vi litar på hästen kan man aldrig lita på den till 100%. Instinkter kan vi inte styra över. Veronika,Anne-Mari,Jen,Ammie och jag. Anne-Mari och Jonas. Dagen började lida mot sitt slut. Trötta,dammiga men nöjda över dagen./ Ingela och Jonas Garhamn
Swedish Western Riders Western Allsvenskan div II 2014 deltävling 1 Från vänster lag Sweet Dreams: Vera,jag,Jonas och Jen.
Lag Night Fear: Clara,Ammie, Sara och Anne-Mari. Även om jag gått ner 20kg så har jag lite kvar att ta på-passar på att bränna lite extra under glada skratt.
|
Categories
All
Archives
October 2015
|