Efter månader av provridningar gjordes en exportröntgen på den hästen vi fastnade för men som visade sig ha spatt så la vi ner detta med aktivt hästletande. Visst så tittade man på annonser dagligen men inget lockande. Det kändes tufft men jag jämnförde alla med Pepper och ingen var som hon.
Sommaren och hösten gick och vipps så har över ett år redan gått. Men det sägs att så länge man letar så hittar man ingen. Men slutar man leta så dyker hästen med stort H upp. Och det är det som hänt oss. Nu står vi spända och räknar dagarna tills det är dags för besiktning och röntgen innan vi kan slappna av. Men det känns bra,väldigt bra dessutom. Jag fick en så varm känsla så även Jonas. Vi valde med hjärtat.