Jag hade aldrig haft en tanke på att skaffa egen häst förrän vi skaffade våra första 2006. Nu kan jag nog inte tänka mig ett liv utan. Mitt intresse har växt enormt sen jag började rida Pepper regelbundet.
Om Ingela skulle tappa intresset nån gång och vilja sälja hästarna så skulle jag nog med högsta sannolikhet se till att behålla en till mig själv.
Anledningarna till att jag väljer att ha häst är nog att de stärker mig både fysiskt och psykiskt. Jag har aldrig under mina 32 år på fötter känt mig såhär fräsch i kroppen, inte stel någonstans, hyfsat vig osv. Dessutom har mitt tålamod gentemot resten av världen ökat enormt. Jag har mer förståelse för inte bara djurs beteende utan även människors. Jag har t om fått mer tålamod när jag trilskas med någon gammal bil, och det är ju också någonting jag älskar att göra vid sidan av hästintresset. Föresten är nog inte hästarna något intresse för min del. Dom är en del av min familj.
När jag är med hästarna infinner sig ett lugn i hela kroppen.
Ingela:
Hästintresset har kommit och gått i 28 år, sedan mitten av 80-talet.
Undrar hur länge man kommer att låta ens fritid, ens liv (och ekonomi) fyllas upp av dessa vackra och givmilda varelser? Just nu känns den delen av ens liv avlägset. Det har alltid känts så naturligt och självklart att jag ska hålla på med hästar så det kommer nog hålla i sig ett bra tag till.
På senare år har mitt intresse ändrats och det var i samband med att vi blev hästägare för första gången och vi stod där med två unghästar samtidigt som jag ville lära mig western. Bra kombination det där.. Men hur som helst så föddes viljan att lära mig hästars beteende och kroppsspråk. Att vara lyhörd och lyssna på hästen vad den vill förmedla mig. Vad är det för fel jag gör när det inte blev som jag tänkt? Att börja rannsaka mig själv är heller inte det lättaste. Att inse sina egna fel och brister men att även våga se de goda sidorna.
Det är därför jag väljer att ha häst. Glädjen att utveckla mig själv och även hästen för att finna det samspel som är så viktigt. Att finna känslan som jag så strävar efter. Känslan av perfektion, när allt stämmer och glädjen sprider sig genom kroppen så man vill skrika rakt ut av all värme. Det kan lika gärna vara ett ridpass på banan som en uteritt eller varför inte barbacka med halsring. Vad man gör i det stora hela har ingen betydelse. Men känns det rätt så finns det inget underbarare.