För 11 år sedan dog min lillebror 18 år gammal. Jag var då gravid i 9e månaden. Värkarna stannade upp och jag gick 11 dagar över förväntad förlossningsdag. Natten till begravningen födde jag min första son. Dennis var min enda bror utan honom var jag ensam. Jag stängde av alla mina känslor. Efter det har jag sällan gråtit. Jag har varit stark, jag måste vara stark för att inte gå under. Min äldste son är så lik honom på sätt och vis men jag saknar min bror. Hans skratt, busighet, hans härliga bruna ögon. Hans kramar.
Igår fick jag healingmassage av Linda. Det måste ha släppts en hel del blockeringar. En sista chans, en sista chans. Gång på gång hör jag veterinären mummla det för sig själv. Varje gång vi är där. Till slut släpper veterinären bomben. En stor tragedi. Hur ska jag klara det. Har gått som en zoombi sedan dess. Nu ikväll tack vare healingen. Släppte det. Jag känner mig uttömd på energi, kroppen bara finns.
Jag gick mot hagen med grimman. Långt bort i mörkret hörde jag dig gnägga. Hur kan du märka? Känner du igen mina fotsteg? Min lukt? Mitt kroppsspråk? Det är så mörkt att jag inte ens ser handen framför mig. Tårarna rinner, vill inte sluta. Helt plötsligt står du där. Jag känner varm luft mot min hand. Du finns där, du finns för mig. Vi går sakta upp mot stallet. Hinner knappt ställa dig i stallgången förrän jag börjar hyperventilera. Gråter hysterisk. Kastar mig runt din hals, begraver min näsa i din päls. Den börjar bli så tjock och mjuk, din sista vinterpäls. Jag flätar in fingrarna i manen, den som jag älskar så den är så vacker. Jag får panik. Börjar springa och leta efter en sax, hittar ingen letar och letar. Då kommer Lena. Tack snälla. Svansen din vackra svans. Jag måste låna. Innan det är för sent. Det tar emot. Den är mjuk, cowboy magic. Den är din. Jag väljer ut, det får inte synas. Tappar saxen , darrar så den går sönder. Skär in i handen när jag klipper. Manen, den vackraste. Den jag alltid flätar in fingrarna in när jag sitter på din mjuka rygg. Den är så ljus, mkt ljusare än svansen. Jag tar en bit vid manken. Tårarna rinner kraftigare. Ca 8cm av manen borta den fattas dig men nu syns din fina hals. Gud så vacker din hals är. Guld blandat med silver. Jag skäms för jag lånade en bit av manen. Men jag tog långt bak. Hoppas det är ok? Du får komma in till din stora ljusa Box, där ligger ett stort gång Hö och ditt krafftfoder. Du gillar betfor. Inte vattnet det låter du ligga kvar. Därför försöker jag alltid hälla bort så mycket som möjligt innan du får. Betforvatten är inget för dig.
Hämtar magic i hagen. Han gör inga glädjeskutt. Han står med sänkt huvud. Börjar gråta igen. Står och kramar honom. Han visar mognad som jag inte sett förut. Vet inte hur länge jag står där innan jag tar på grimman och går. Vad vill han säga mig?
Är hemma fruktansvärd huvudvärk vill bara tillbaka till din Box. Ligga där hos dig. Ett och ett halvt dygn kvar. Den trasiga saxbiten ligger kvar i stalljackan,inte redo för att slängas.
tisdag 21/10